Vad är egentligen viktigast?

Bejaka jaget. Se till dig själv. Låt inte andra störa dig i din väg mot fulländning.

Jag tycker att man ska göra det man själv vill. Det är viktigt att man trivs i den miljö som man i de flesta fall är den man har valt att leva i. Dock så finns det en del andra människor i världen. Människor som kommer i ens väg. Människor med egna liv, egna värderingar och egen vinning i det allmänna bruset.

Önskar presentera lite vardagsegoism. 

Det är en tunn linje mellan att tänka på sig själv och att ställa upp för andra. Man måste ju tillgodose sina egna behov samtidigt som det, i min värld, är viktigt att hjälpa andra. Eller kanske menar jag att man inte ska stjälpa andra för att nå kortsiktiga mål. Det kör vi på. 

Man tar som bekant väldigt många beslut på en dag. En del viktiga och en del mindre viktiga. I vissa fall rör besluten andra personer som kommer i din väg och det är lite det som detta inlägg handlar om. Är det värt att gå över lik för att hinna med en tunnelbana eller är det värt att spara sju sekunder eftersom man inte orkar gå bort till övergångsstället när man ska gå över gatan? Små saker som kan ge stora konsekvenser. 

Tar du istället en halv sekund och tänker efter en smula kring de beslut som rör andra människor och väger lite kort om vem som drar mest fördel av det eller vad följderna kan bli. Är det så att det drabbar andra mer än det gagnar dig tycker jag i princip att man kan tänka om. 

Nu behöver man inte tänka på det här hela tiden men jag tycker man kan reflektera över det då och då och ibland släppa på prestigen och kanske se till andras väl. 

Type O Positive

Det är intressant hur hjärnan fungerar. Med det skulle jag kunna sluta men det är inte lika roligt.

Det hörs och märks runt om i hela världen. Kan komma från personen bredvid dig, kassören på Ica eller vilken random människa som helst. Man kan egentligen tro att det är någon form av lag att man vid minsta motgång skall sucka och ifrågasätta olika företag eller människors kompetens.

Det är ett lustigt fenomen hela saken anser jag.

Att känna sig sviken av SL när tåget är sent eller bli arg för att tåget är i tid och hinner stänga dörrarna innan man hinner fram. Att bli irriterad över att det hinner slå om till rött innan man når fram till korsningen eller se den gröna gubben blinka klart innan man hunnit fram till övergångsstället. Båda är exempel på när världen är orättvis och det måste man givetvis få bekräftelse för så man suckar och klagar på att livet är jobbigt. Helst mot någon som står i närheten.


Jag blir själv irriterad ibland och förut kunde jag bli irriterad på massa saker vilket ofta ledde till en negativ känsla som la sig över det allt och blev ett standardtillstånd vilket slutade med att man inte visste vad man var irriterad över.

Till slut kände jag någonstans att det inte gav något så därför har jag under en längre period, kan inte svara för när jag började då det inte är eller var något experiment, så har jag försökt att se positivt på saker och ting. Man börjar med små saker som att inte lägga energi på att man missat en tunnelbana, en grön gubbe eller att det helt enkelt bara är kallt utomhus(eller varmt för den delen).

Med detta menar jag inte att man ska acceptera alla orätter som sker och bara glida med och vara glad för allt. Det handlar mer om att välja fajten. Hur kul är det att vara irriterad på massa småsaker eller annat som man inte kan påverka? Är en person irriterad på något blir lätt person två irriterad på något utan att veta vad och vips så är det dålig stämning på flera håll. Enligt klart ensidig forskning så vill jag nog påstå att livet är lite trevligare om man är glad.

Kontentan av detta inlägg är att genom ett uns tålamod och lite vilja så kan man förändra sitt tankesätt och även hjälpa andra att tänka om. För min del har det börjat med att just inte bli irriterad på småsaker. Detta blir sedan till en vana och dagarna har helt plötsligt inte samma irritationsnivå. Trevligt tycker jag.

/Psykolog-Olle

SIFO

En herre från småland ringde mig förra fredagen, tror det var från oskarshamstrakten eller om det var Växjö. Han frågade om jag var intresserad av att ställa upp i en SIFO-undersökning gällande musik. "Musik?" Tänkte jag. Sure, låter kul. Sen ställde han lite frågor och jag fick lyssna på lite musik för att sedan berätta vad jag föredrog av de olika klippen.


Det slutade tyvärr med att jag inte var den som de sökte då det mer gällde techno. Som Enya till exempel. I vilket fall ringde de igen igår, den här gången en dam. De hade fått lite avhopp från undersökningen så nu var jag helt plötsligt passande för uppgiften. "Musik?" Tänkte jag. Sure, låter kul. Tackade ja och nu på måndag ska jag lyssna på musik mot en viss betalning. Till skillnad från min egen musikkarriär så börjar pengarna rulla in nu när jag kan tänka mig att LYSSNA på musik. Härligt!

Återblick: New Orleans

En härlig stad även fast det regnade lite. Man tar en promenad runt lunch, kanske äter en smula och sen glider in på en bar där nåt band lirar. Bra musiker och bra sångerska, en öl beställs och man lyssnar på bra musik. Behöver inte vara svårare än så jämt.

En sen årskrönika modell 2011.

Att man så sent som i februari 2012 ska minnas vad som hände i januari till december 2011 tycker jag är oviktigt. Min tanke är istället att återspegla året så som jag minns det vilket givetvis kommer att innebära faktafel och förmodligen en hel del lögn men även sanna saker som när jag spöade Pontus i badminton och fick behålla Olle & Pontas Badmintonpokal ett tag till.

2010 avslutade en tre år lång vistelse i Småland, efter att vidgat mina vyer och lärt känna många goda människor flyttade jag från Jönköping i September. Fick låna Annika's lägenhet till december när hon jobbade i Luleå och det var riktigt snällt. Under tiden letade jag en lägenhet och fann till slut en i Hagsätra. Flyttade in i december och avslutade året med att komma i ordning. Samma ordning som fortfarande försökte hållas i schack en bit in på 2011.

För första gången hade jag vettet att börja springa när det var snö och is. Varför inte som man brukar säga. Direkt i Januari började det och fortsatte hela året med visst uppehåll på sommaren i och med att cykeln där tog vid.

Under året passade jag på att cykla Vätternrundan och springa lite lopp. Slog farsans rekord med 1 minut. 13.21.00 kom jag i mål på. Att han är 30 år äldre lämnar vi utanför diskussionen. Passade även på att slå mitt halvmararekord med s j u minuter till 1:34:52 samt sätta rekordet på milen till 43:58. Det är lite skumt egentligen då jag tränat mer, ätit bättre och framförallt tränat mer. Att det fungerar alltså, det är konstigt.

Det är inte bara träning hela tiden utan jag passade på att i vårrusket, åka till Caleta De Fuste, Fuerteventura med herr Lidén. Soft resa, få knop men rätt död ö. Ej att rekommendera om man iallafall vill ha lite liv på kvällen. Då är Gran Canaria bättre. Skönt med lite sol dock samt några kalla Tropical.

På tal om semester så spenderades den vanliga semestern mest i Sverige men hann även md ett utlandsäventyr där också. En eftermiddag i Köpenhamn fyllde kontinentkvoten denna gång. Det handlade om en resa till malmö  för att se Malmö FF - DIF men med några dagar extra pga just semester. Riktigt roligt hade vi under dessa dagar men fotbollsmatchen höll bara på i 11 minuter innan Martin-stå-i-centrum-Hansson tyckte att han skulle avbryta tillställningen. Kul resa i vilket fall. Tack Pontus, Matte och Håkan som givetvis var med.

Alla gillar ryssfester var det någon som sa. Jag höll med. Den gyllene 81-generationen skulle under året fylla det magiska talet 30 varpå Fredrik Hellman tog tag i bitarna och började spåna på ett gemensamt kalas och i september brakade det loss i Segersjö Folkets Hus, Tumba. Grymt trevligt och bra jobbat av alla medverkande dvs Fredrik, Peter, Doffe, Tove och Pontus men även alla gäster som ville vara med. Mycket vodka och bra musik av Räfven. Det svenska Räfven rev av en vass re..pertoar kan man säga.

Passade även på att berika mitt liv under denna månad då jag träffade Marika. Just nu är hon i Alperna så jag får skriva vad jag vill! Ytterst trevlig och vacker människa som dessutom verkar tycka om mig. Det är det ju inte alla som gör.

Sportsligt så har jag själv lyckats bättre än de lag jag håller på. Hoppas på ett bättre 2012 för de andra lagen men som det ser ut nu känns det halvmörkt.

Har säkert glömt något men eftersom det är min krönika kanske jag bara har valt att inte ta med det.

F.ö. var På Spåret kul INNAN jag fyllde 30.

Pressfrihet

Ibland eller relativt ofta känner jag numer en press att agera mer städat eller vuxet. Man tycker att 30 bara är en siffra men jag känner ändå att jag borde bete mig på ett visst sätt. Det har gjort att min kreativa frihet har gått ner lite i vad gäller inlägg eller utlägg om saker på internet i allmänhet och bloggen i synnerhet.

Vet inte om det är något man måste träna bort eller om det är så enkelt att man bara ska släppa prestigen så som man gör i många andra avseenden, att bara låta det vara. Att man inte bryr sig vad folk tycker är bara osant. Visst bryr man sig om vad andra tycker även om man kanske inte lägger så stor vikt vid det alla gånger beroende på ämne och intresse.

Mina planer är verkligen att leverera goda och smakfulla men även osunda och oetiska texter. Var det slutar får vi se i ett senare läge.

Land o'hoj kamrater/Olle

Look

Utseendemässigt är varken jag eller bloggen riktigt snygg just nu. Eller, jag är visserligen ganska stilig men bloggen känner sig lite utanför men jag ska försöka ta tag i det.

Mycket som ska tas tag i, mycket snack och liten verkstad. Dessutom känner typ ingen till den här bloggen. Eller namnet iallafall.

Nya tider nu.

Eftersom bloggtjänsten inte vill att jag skulle kunna koppla den ursprungliga adressen huggdomstuckdom till mitt gmail-konto så har jag nu fört över bloggen på ett annat sätt men jag kan inte välja det gamla namnet förrän om 90 dagar. Därför hatar vi nu blogspot.com och ser fram emot ett långt samarbete från och med nu.

fortsättning...

Kör på och kör på förresten. Vet inte riktigt hur taggad jag är för att skriva men det är skönt att ha iallafall ett forum man kan använda för att yttra sig kring världsligheter som sport eller allmänna trångmål. Kanske läge att skriva en årskrönika för 2011. Vad hände egentligen? Vilka sidor vänder?

Får fila lite på det men lite kort är väl att det blev ett ganska bra år. Bortsett från sporten då.

Bra aprilskämt!

Alla tycks ha gått på mitt skämt i föregående inlägg. Typiskt er att gå på något så trivialt som ett aprilskämt. Välkommen till 2000-talet säger jag.



Antingen stämmer ovanstående eller så känner jag att jag inte orkar med projektet som jag med hjälp av Brauer Media Inc sjösatte under våren förra året.

Tills vidare kör jag på här igen.