Kommatecken.

I mitt förra inlägg bad jag på mina bara knän om ett jobb. Det känns som att jag hamnat vid kommatecknet nu. Jag har haft ett jobb i Jönköping i tre år och innan dess jobbade jag i Västberga i södra Stockholm i fem. Jag har alltså haft samma arbetsgivare de senaste åtta åren. Å T T A. Har jag sagt att jag är 28 år? Nästan en tredjedel av mitt liv har jag haft samma arbetsgivare men nu fick det vara nog kände jag. Kände mig helt enkelt för understimulerad av mina arbetsuppgifter så jag valde att ta den höga vägen och säga upp mig.

Nu får vi se om det blir ett jobb här i stan eller om det bär av tillbaka till Stockholm.

Jag har helt enkelt hamnat vid kommatecknet, det som står bakom det är oskrivet men förhoppningsvis blir det inte en punkt.

Jobbsökning.

Jag vet inte om man får ansöka via den här kanalen men samtidigt är det inte jag som skriver reglerna. Eller för den delen berättar reglerna för mig. Som nyligen uppsagd har jag nio veckor innan jag hamnar utanför de anställdas gemenskap och jag tänkte att allt är tillåtet så jag ställer frågan här.

Om du behöver eller om du vet någon som behöver någon på sin arbetsplats så går det utmärkt att rekommendera mig. Som den exemplariska arbetaren jag är så kommer du inte bli besviken.

Kan handla om att skriva, läsa, prata, springa, bära, lasta eller vad som helst. Jag känner mig inte bunden till någon särskild genre förutom att jobba som copy vore kul då det är det jag studerat till i år.

/Olle

Bonnie Lewis

Som vi alla vet(sen i somras) så ligger Jack Daniels-destilleriet i Lynchburg, Tennessee. Det pågår dock annat där än bara bourbon-tillverkning och det var ett Borgmästarval. Vi hade den äran att träffa Bonnie Lewis som ställde upp i valet och ansåg att vi skulle flyga tillbaka till Sverige, fixa våra papper och flytta till Lynchburg på 6 dagar för att kunna rösta på henne. Hon bjöd även på varmkorv och läsk och var allmänt trevlig. Hade jag röstat på någon hade jag röstat på henne.







Jag har inte lyckats finns hur det gick för henne men jag hoppas på det bästa. Hennes framträdande såg i alla fall inte ut såhär:

Är kaffemaskinen det nya svarta?

En god vän till mig tillika amerikafarare köpte nyligen en maskin för att på ett exklusivt sätt tillverka sitt kaffe.

Under vecka 30 införskaffade Peter B. eller P. Brauer som vi kan kalla honom en C3 Cafe Italia II. Här följer lite korta kommentarer.

Vad gillar du mest med maskinen?

- Att man får gott kaffe.

Hur lång tid tar det att tillverka en kopp av detta goda kaffe?

- Ett par minuter kanske, om man ska mala också. Det brukar dock bli över och då har man sparat in den tiden till nästa gång.

Hur fungerar det att skumma mjölk? Går det?

- Den klarar det galant. Den var nästan för bra, mjölken hann nästan inte bli varm innan det var bra med skum.

Så du är nöjd, som helhet?

- Ja det måste jag säga. Även om jag hittade bättre bönor så kan jag tänka mig bönor med ännu mer sting i. Man ska ju kunna få en riktig svidare om man vill.

Ja, inget slår ju ett riktigt svidkaffe.

Hur skulle du sammanfatta maskinen i fråga?

- En hemtrevlig nybörjarmaskin.

Vi tackar Peter för visat intresse i denna intervju och önskar honom lycka till.

Konstigt

Livet är rätt bra konstigt. Eller bara allmänt enkelt. Precis.

Som en förespråkare av hjärnspöken och andra alternativa och troliga antagelse-metoder så är det ju skönt att man kan vandra på botten samt klättra på toppen. Man vet att det går att få båda delarna. Desto äldre man blir så lär man sig hantera det under mer rimliga gränser också.

Eller rättare sagt har man lärt sig att strunta mer i tingest man ej kan påverka. Eller inte orkar påverka.

Jag har haft en mycket bra semester. Känns som den pågått i två månader cirka. När jag börjar jobba på måndag så kommer jag knappt ha några rutiner för det jag gör och det ska bli intressant.

Har lagt upp typ alla bra bilder på facebook som finnes här.

Köpt två nya par dojjer också som ser ut såhär:


I övrigt är det mycket funderingar just nu kring många ämnen och förhoppningsvis händer det lite grejer snart.