Iron Maiden hade tidigare splittrats och man fick leva i efterdyningarna till dessa, köpa gamla skivor och leva på hoppet. Man lyssnade på mycket musik som kom på 80 och början på 90-talet och många av de banden fanns inte kvar eller spelade aldrig i Sverige. Iron Maiden hade ju tex bytt sångare till Blaze Bailey medan Bruce Dickinson, ja, DEN Bruce Dickinson körde solokarriär.Nu var året 1999. Vissa säger att det var 10 år sen, andra säger att det året aldrig existerat. Nu visade det sig att det gamla Iron Maiden skulle återförenas. Med Bruce och alla tre gitarrister som varit med. Spelningen skulle vara i Globen och jag och min gode vän Pontus tyckte att "fan satan det här måste man gå på". Biljetterna släpptes på Ticnet och terroriserade dom gjorde vi allt men vi lyckades sedan få tag på två biljetter på ståplats.
Dagen kom sedan. Året var som tidigare nämnt 1999 så vi hade ju inte direkt några jobb utan gick i Gymnasiet båda två. Vi åkte in ett antal timmar tidigare och hamnde längst fram i kön som byggdes på och byggdes på med alla sorters Iron Maiden-freaks. Vi var ju såklart inte freaks utan bara jävligt coola laid back maidenfans. Sedan efter cirka 3 timmars väntan öppnades portarna och alla rusar in. Väl här så måste båda gå på muggen. Jordens bästa tajming tror jag men vi var ju iaf först in på muggen så vi slapp kö.
Vi kom iaf in på ståplats senare och hamnade typ på rad 2 vilket fick duga. Fet spelning sedan. Värd varje krona. Förbandet var ett visst band kallat Megadeth men de var så sjukt tråkiga live att de knappt är värda att nämnas.



