I börjar på 2000-talet fastnade jag i detta träsk, en polares mor hade en bil med 001 och sedan såg man ett par skyltar och BAM! var man fast i det vitsvarta träsket. Man letade skyltar överallt, kollade mötande bilar, parkeringsplatser och allmänna bilsamlingar. Som tur var hade jag inget körkort på den tiden så mötande bilar var för mig inget problem. Vem vet hur det hade kunnat sluta. Jag lyckades dock ta mig ur detta vid siffra 56 tror jag det var. Nånstans däromkring. Det är oviktigt. DET GÅR att ta sig ur bara man vill. Så ni vet.
Några år senare kommer jag fram till en mer seriös och verklighetsförankrad spotting. Dvärgar. Så undangömda. Nästan bortglömda. Man räknar de dvärgar man ser och skulle det vara samma är det inte så allvarligt, det handlar mest om ens eget samvete om man kan räkna han/henne. En polare hängde på och vips var det igång. Jag letar nu efter nummer trettiofyra medan polaren jagar fyrtioåttan. Samma polare letar även nummer fyrahundrasextiosex vad gäller platespotting. Inte alls ohälsosamt.
Ett tillägg. Platespotting går upp till 999. Dvärgar räknar man mer som en bisyssla fast skulle man se Mini-Me så får man räkna sig som klar. Det är dvärgen.För övrigt vill jag bara tillägga:
Inga dvärgar skadades under detta inlägg.
...var är du trettiofyra...
